Bergamasco

 

Bergamascon är den mest förekommande vall- och herdehunden i norra och mellersta Italien. Den vallar och vaktar boskap i isolerade alpbyar på höga höjder.

Bergamascon är till sitt sätt mycket vaksam och "vaktig". När familjen är hemma skäller han för att varna, i annat fall tar han tyst på sig uppdraget själv. Om han behöver ingripa visar han beslutsamhet och mod utan att vara djärv. Han går inte till angrepp. När han väl är befriad från sitt vaktuppdrag är han en mycket sällskaplig och särskilt barnvänlig hund.

 

Bergamascon anses ha mycket nära släktskap med Briarden, som man tydligt kan avläsa i respektive rasstandards. Bergamascon anses också ha inslag av Puli och Komondor vilket kan märkas på den spektakulära pälsen. Dessa tre filtade pälshundar har dock olika struktur på pälsen. Medan Puli och Komondorens päls består av smala snören eller band så ska Bergamascon på större delen av kroppen ha breda filtade plattor som ligger som fiskfjäll över varandra. Eftersom dessa filtplattor finns från manken till korset så har de funktionen av att skydda hundens vitala organ vid rovdjursangrepp.

Filtningen tar sig andra former på andra delar av kroppen. Fram på bröstet och på benen är det vanligast att den formaterar sig som smalare band eller snören. Denna naturens ordning underlättar naturligtvis rörlighet. Det är fel att frisera en Bergamasco så att den får jämna fina snören som en Puli. Bermagascon ska se naturlig ut, dvs att den ska ha alla dessa olika formationer på pälsen och se lite ut som en "vilde" för att bibehålla sitt ursprungliga funktionella utseende.
Bergamascons päls är inga stora problem att sköta. En gång under filtningsperioden så får man gå igenom hela hunden för att se att filtningen sker på önskat sätt. När den filtat sig så sköter det sig självt. Bergamascon ska badas och hållas ren som alla andra hundar. Den filtade pälsen slår dock ifrån sig smuts och väta på ett utmärkt sätt.

Bergamascon har som många alpina vallhundar en merlegen. Alla Bergamascovalpar föds således svarta eller grå och de grå är bärare av merlegenen. Denna merlegen får inte förekomma i dubbel upplaga vilket innebär att man aldrig parar grått med grått. Däremot är man angelägen om att bevara denna merlegen inom rasen.

Bergamascon är van att arbeta i mycket kuperad terräng. Han är konstruerad så att han snabbt övergår i galopp och orkar sedan kvarhålla denna gångart mycket länge. bergamascon kryssar aldrig uppför ett berg. han går rakt uppför och missar sällan. Han älskar att sitta på den högsta punkten och spana ut. Även om det bara finns en liten jordhög så är det där han ska sitta (eller ligga och sova).

Bergamasco är en numerärt mycket liten ras i Sverige.
Bergamasco är på alla sätt en mycket sympatisk hund.

 

 

 

 

 

Rasen kom ursprungligen från trakten kring Bergamo i norra Italien och har först relativt sent blivit känd och populär utanför landets gränser. Bergmasco är en utmärkt vakthund, trevlig sällskapshund och används också som terapihund.

  • Mankhöjd: 54-62 cm
  • Vikt: 26-38 kg
  • Förväntad livslängd: 12-14 år
  • Ursprung: Italien
  • FCI-grupp: 1
  • Beskrivning: En medelstor, kraftfullt byggd hund med lång, riklig päls som bildar filtade, långa, platta band. Pälsen är sällan helt enfärgad. Den genetiska färgen kan bara bestämmas då valparna är nyfödda. Godkända färger är då svart eventuelt med någon mycket liten vit fläck eller grå eller grå med svarta fläckar. Isabella (mycket ljus röd) eller ljus fawn hos nyfödda är ICKE godkända utan kan bero på arv från längt tidigare parningar med t.ex. Briard. De genetiskt svarta eller grå valparna kan dock i vuxen ålder få schatteringar i fawn eller isabell.

Observera att alla gråfödda har en semiletal merlegen. Detta medför att parning inte får ske mellan två grå exemplar. Sådana valpar kan ej registreras i Sverige. Merlegenen finns hos flera andra hundraser.

 

 

 

 

 

 

 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

              English:

 

 

 

Bergamascon is the most abundant grass and a shepherd dog in northern and central Italy. The dykes and feeding cattle in the isolated mountain village at high altitudes.

Bergamascon is, in its way very vigilant and "guards". When the family is at home he will bark to alert, otherwise, he quietly on the assignment itself. If he has to intervene, he shows determination and courage without being brave. He does not go on the attack.
Once he is freed from his guard duties, he is a very sociable and particularly child-friendly dog.



Bergamascon considered to have very close affinity with Briards, which you can clearly read in their breed standard. Bergamascon is also considered to be part of the Puli and the Komondor, which can be marked on the spectacular coat. These three felted fur dogs have different structure of the coat. While Puli and Komondorens coat consists of narrow strings or bands will Bergamascon on most of the body have broad felted sheets that are like fish scales over each other.
Since these plates are felt from the withers to the cross, they function to protect the dog's vital organs when predators attack.

Felt No one takes on new forms in other parts of the body. Front of the chest and the legs are most common to the format in which narrower bands or string. This natural order clearly facilitates movement. It is wrong to massaging a Bergamasco so that it may even fine laces like a Puli.
Bermagascon should look natural, ie that it should have all these different formations of the coat and look a bit like a "savage" to maintain its original functional appearance.
Bergamascons coat is no big problem to manage. Once during the felting period so you have to go through the whole dog to ensure that the filter takes place as desired. When it felted so it manages itself. Bergamascon be bathed and kept clean as all the other dogs.
The felted coat strikes, however, from dirt and moisture in an excellent manner.

Bergamascon have as many alpine herding dogs a merlegen. All Bergamascovalpar thus born black or gray and the gray is the carrier of the merle gene. This merlegen may not occur in a double edition, which means that you never breed gray with gray.
However, you are keen to preserve this merlegen within the breed.

Bergamascon is accustomed to working in very hilly terrain. He is so constructed that he is rapidly converted into a gallop and dryers then retain this gait of a very long time. bergamascon check never climb a mountain. He goes straight up and rarely misses. He loves to sit on the highest point and scout out.
Although there are only a small mound of earth, that is where he should sit (or lie down to sleep).

Bergamasco is a numerically small breed in Sweden.
Bergamasco is in every way a very likeable dog.

 

 

 


 

The breed originally came from the area around Bergamo in northern Italy and has only relatively recently become known and popular abroad. Bergmasco is an excellent guard dog, nice dog and is also used as a therapy dog.

Height: 54-62 cm
Weight: 26-38 kg
Life expectancy: 12-14 years
Origin: Italy
FCI Group: 1
Description: A medium sized, powerfully built dog with long abundant hair forming fabrics, long, flat strip. The fur is often quite plain. The genetic color can be determined only when the pups are born. Accepted colors are black when eventuelt with some tiny white spot or gray or gray with black spots. Isabella (very light red) or light fawn in newborns is NOT approved but may be due to inherited from much earlier matings with such Briard.
The genetically black or gray puppies can an adult get shades of fawn or palomino.
Please note that all gråfödda a semiletal merlegen. This means that mating may not take place between the two white copies. These puppies can not be registered in Sweden.
Merle gene is found in several other breeds.


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

© Skärviks Kennel 2011